Amanda och Erik har gått vidare efter skilsmässan. De har sålt villan, delat upp bohaget och har delad vårdnad om sonen Nils. Men medan Amandas liv rullar på med ny kärlek, takvåning och författarkarriär, har Erik det tuffare. Inte nog med att den nystartade firman går dåligt, han dricker för mycket och träffar fel kvinnor.

 

Men när allt ter sig som mörkast dyker oväntat Boel upp, och med henne den lurviga vallhunden Kristina och den normkritiska teatergruppen Syster Yster. I en svartmålad källare i Vasastan får Erik inte bara nya vänner och värderingar - han återupptäcker också bortglömda sidor hos sig själv.

 

Samtidigt börjar Amandas perfekta tillvaro att krackelera och ett oplanerat möte med mannen hon försökt förtränga tvingar henne att göra upp med gamla känslor och drömmar. Och så är det den där gnagande frågan som varken hon eller Erik har kunnat släppa: Vem är egentligen pappa till Nils?

 

Liksom de tidigare böckerna så är det här en varm och underhållande relationsroman, väldigt samtida och väldigt äkta både i handling och karaktärer. Och kanske är det extra mycket så den här gången. I den här delen får också Erik ta större plats, här är det han som gör den större resan. Amanda hamnar lite i bakgrunden, trots att det är lika mycket hennes historia, vilket känns helt rätt. Det känns som att det var Eriks tur nu.

 

Här finns både humor och svärta, precis som det ska vara. Men tonen är genomgående mer allvarlig och realistisk än i de tidigare böckerna, utan att det för den skull blir mindre underhållande. Underhållen blir jag, och jag blir än en gång imponerad över hur snyggt Kristin Emilsson får ihop det. Allt bara flyter på.

 

Historien är inte alldeles rak och förutsägbar utan det bjuds på en hel del överraskningar, och allting knyts så fint ihop på slutet. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Allt du önskar är en lysande feelgood-roman.