102 minuter - Jim Dwyer och Kevin Flynn
Kl 08.46 den 11 september 2001 hade 14.000 människor anlänt till World Trade Center, redo att börja sin arbetsdag. Istället, under de följande 102 minuterna, skulle de alla bli en del av århundradets drama. 102 minuter baserar sig helt och hållet på hur människor som befann sig inuti tornen upplevde det. Här får vi ta del av de okända historier som berättar om vanliga människor som utför ovanliga dåd för att rädda sig själva och andra.
Kommentar:
102 minuter - Den sanna berättelsen om kampen för överlevnad inne i World Trade Center är en reportagebok skriven av New York Times-reportrarna Jim Dwyer och Kevin Flynn, som är baserad på 200 intervjuer med överlevande och vittnen samt tusentals telefon-, radio- och e-postmeddelanden.
Det är en välskriven och omskakande historia, och trots att man vet hur det kommer att sluta är det oerhört spännande hela tiden. Man får följa skeendet från olika perspektiv, vi möter både överlevande och de som inte klarade sig ut. De som heroiskt stannade kvar eller gick in för att försöka rädda människor, och de som rusade ut utan en tanke på någon annan än sig själva eller som trängde sig fram till fönster för att få luft och därmed knuffade ut andra. Det bestående intrycket är trots allt att det fanns en hel del hjältar där den dagen, och väldigt många hjältar bland "vanligt folk".
Över 14.000 personer befann sig i World Trade Center när det första flygplanet träffade det norra tornet. 14.000 är en svindlande siffra att föreställa sig, en hel småstad vistades dagligen i de båda tornen. 2 749 människor omkom.
Åtminstone 1500 människor överlevde själva flygplansattackerna, men dog på grund av omständigheterna. Det gavs inga tydliga order om evakuering av byggnaderna när det första flygplanet träffade norra tornet. Det var till och med så att många av de från södra tornet som begett sig ner till bottenvåningen vid den första träffen blev informerade om att de kunde gå tillbaka upp, det var ingen fara. Många återvände till sina arbetsplatser, bland annat en man som 15 minuter senare fick kasta sig under sitt skrivbord då en flygplansvinge trängde in i kontoret. (Han överlevde detta och lyckades även ta sig ut).
Dessutom fanns det inte nog många utrymningsvägar, vilket gjorde att det var svårt att ta sig ut. För att maximera kontorsytorna hade man dragit ner på antalet trappor och i norra tornet var de dessutom alla samlade på ett ställe mitt i byggnaden vilket till stor del innebar att om en trappa skadades så skadades alla. I norra tornet överlevde ingen som befann sig ovanför 91:a våningen. Om trapporna hade sett annorlunda ut hade många fler klarat sig.
En annan brist var kommunikationen. Det fanns ingen eller dålig samordning mellan larmcentraler, brandkår och polis. Inne i byggnaden fungerade inte heller deras radioapparater - men det fanns ny, fungerande utrusning som låg kvar i bilarna. Många räddningsarbetare hade överlevt om de bara fått de rätta instruktionerna. När order gavs om att utrymma norra tornet satt många brandmän och vilade i trapphusen på sin väg uppåt, och hade ingen aning om att det södra tornet rasat och att det var läge att skynda sig ut.
Det här är en bok som jag rekommenderar alla att läsa, och jag hoppas verkligen att ingen känner sig så mättad av 11 september-händelserna att ni avstår från denna just därför, för jag garanterar er att ni inte har upplevt 11 september på det här sättet tidigare. Det är dramatiskt, det är spännande, det är oerhört gripande; men det är hela tiden värdigt och är varken spekulativt eller snaskigt. En mycket, mycket läsvärd bok som jag kommer att bära med mig länge.
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 387 sidor + 16 sidor bildark
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Under 102 minuter på morgonen den 11 september 2001 slogs 14.000 människor för livet i World Trade Center.
Moln över Arcadia - Jojo Moyes
Lottie Swift evakueras undan krigets London och hamnar i den sömniga lilla kuststaden Merham. Som fosterdotter i den respektabla familjen Holden finner hon sig väl tillrätta och när kriget är över blir hon kvar. Hon och fostersystern Celia besöker ofta det stora huset Arcadia. Här bor den bohemiska skådespelerskan Adeline och några av hennes konstnärsvänner. Den anda av dekandens som omger Arcadia har gjort det till Merhams främsta skvallerämne, men flickorna älskar huset och dess frisinnade invånare. Efter en skandalös fest på Arcadia skickas Celia till London. När hon ett år senare återvänder är hon inte ensam. Med sig har hon fästmannen Guy och Lottie behöver bara kasta en enda blick på honom för att inse att han är mannen hon alltid kommer att älska - och hennes känslor är besvarade...
Kommentar:
Det här är en romantisk och spännande roman, som lämnar ett varmt avtryck efter sig. Första delen av boken utspelar sig efter andra världskrigets slut, då vi får följa fostersystrarna Lottie och Celia. Andra delen av boken utspelar sig i nutid, och då är huvudpersonen Daisy, en nybliven mor vars sambo lämnat henne.
Den gemensamma nämnaren för båda historierna är huset Arcadia. Ett stort, vackert art déco hus som under efterkrigstiden beboddes av en samling färgstarka konstnärssjälar, och som fängslade både Lottie och Celia. I den nutida handlingen kommer Daisy dit i egenskap av inredningsarkitekt, huset ska bli en lyxig tillflyktsort för rika storstadsbor.
Efter hand vävs de båda handlingarna ihop, och det är skickligt och oförutsägbart gjort. Jag tycker om alla karaktärerna, de är vältecknade, och de har allihop sina goda och dåliga sidor. Slutet på boken är också riktigt bra, och det krävs en skicklig författare för att knyta ihop alla lösa trådar så snyggt. Jojo Moyes är för mig en ny bekantskap, men en mycket trevlig sådan. En författare jag gärna läser mer av.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 412
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Mamma hade berättat för mig att man kunde få reda på initialerna i sin blivande mans namn genom att skala ett äpple så försiktigt att skalet höll ihop i en sammanhängande slinga, som man sedan kastade över ena axeln.
Projekt Lotta: Vilken skiva, Lotta!
Mitt lilla projekt med att samla alla Lotta-böcker har legat i träda ett tag, men nu har jag hittat en av de saknade böckerna i samlingen: Vilken skiva, Lotta.
Vilken skiva, Lotta är nummer 7 av de totalt 47 böckerna i Lotta-serien.
Några böcker återstår ännu innan samlingen är komplett, så jag letar vidare...
Jag är allt du drömt - Ali Smith
Hon är runt trettio och barfota. Hennes bil har gått sönder. Det är vad hon säger när hon står i trädgården till det hus familjen Smart har hyrt över sommaren. Hon säger en hel del. Att hon heter Amber till exempel. Om det är sant eller inte? Stannar gör hon i alla fall. Flera veckor till och med.När Amber kliver in hos familjen Smart tror Michael att hon har någonting med hans frus författarskap att göra medan hans fru å andra sidan tror att det är en av makens studenter – som har en tendens att även vara hans älskarinnor. Magnus, 17 år med allt vad det innebär, dras ohjälpligt till Amber och dottern Astrid tycker att hon är helt fantastisk.
Kommentar:
Nja alltså... det här var inte min kopp te. Jag gillade inte sättet som boken var skriven på, och jag håller inte med om att det är sprudlande och uppfriskande prosa. Det är inte en bok som berör mig, det är mer en "teknisk" bok, en liten uppvisning i hur-man-gör-för-att-skriva-en-bok-på-annorlunda-och-modernt-sätt. Fokus ligger på själva berättarstilen och inte på handlingen.
Handlingen är egentligen ganska intressant, jag gillar den dysfunktionella familjen Smart och det sätt som främlingen Amber påverkar dem alla, men däremot förstår jag inte hur hon kan tillåtas göra det? Varför låter de henne stanna kvar i huset? Varför dras alla till henne när hon egentligen inte behandlar någon av dem särskilt väl?
Kort och gott - annorlunda men ospännande.
Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Mamma började på mig en kväll 1968 på ett bord i kafeterian på stadens enda biograf.
Blind lydnad - Will Lavender
När studenterna på Winchester University börjar en ny kurs får de ett uppdrag som de aldrig trodde de skulle få. De ska hitta en saknad flicka vid namn Polly med hjälp av ledtrådar som professor Williams delar ut. Har inte studenterna lyckats hitta henne efter sex veckor kommer hon att bli mördad.
Till att börja med är alla studenter förväntansfulla och tycker att uppgiften är annorlunda och lockande. Men snart börjar mysteriet Polly att ta över tre av studenternas liv. De tre kopplas samman med varandra och med Pollys försvinnande. Gränserna för vad som är verkligt och vad som hör till deras kurs suddas ut.
Är fallet Polly kanske inte påhittat? Finns Polly på riktigt? Kommer hon att bli mördad om sex veckor om ingen av dem hittar henne? Och vad är det som händer med studenternas egna liv när de börjar ta sin uppgift på allvar?
Kommentar:
Det här är en psykologisk thriller som är spännande, oförutsägbar och klurig. Det är högt tempo och man vet inte riktigt vad som kommer hända från en sida till en annan. Men det blir lite för mycket, jag har svårt att tro på allt som händer. Trots att jag inte köper allt som händer, och trots att jag inte finner karaktärerna trovärdiga, så hade jag ändå svårt att lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep.
Det känns som att man ser en B-film när man läser, men det gör inte så mycket. Det är spännande och underhållande - bara man inte tänker efter så mycket när man läser.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 280
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Gör en internetsökning på namnet Deanna Ward.
Prassel med choklad och meningen med livet
Boken känner jag inte till, mer än att jag sett omslaget i bokhandeln, men den verkar både bra och inspirerande och det ska bli spännande att läsa den! Tusen tack till min hemlige bokvän för tre härliga paket med spännande innehåll! Jag har lurat på vem du kan vara men gav upp, så jag ser fram emot ett avslöjande.... :)
Slash - Slash med Anthony Bozza
Efter att ha varit en av frontfigurerna i ett av världens största rockband, är Slash den mest mytomspunne gitarristen någonsin. Från det att han för första gången höll en gitarr i sina händer har han levt ut rock'n'rollmyten till hundra procent.
Så fort Slash kunde sätta ihop några ackord och solon kände han att han ville vara med i ett rockband och tillsammans med fyra likasinnade killar blev drömmen verklighet. Guns N'Roses – ett av de största banden genom tiderna hade bildats. Skitiga, vildsinta och lika genuint äkta som gatorna de växt upp på kämpade de sig till den absoluta toppen med flera banbrytande album. Och Slash blev snabbt en rockikon med sina karaktäristiska drag och råa musikstil.
Här berättas historien om hur bandet bildades, hur de skrev musik som skulle definiera en hel era, hur de överlevde galna världsvida turnéer, hur de överlevde sig själva och hur allt sedan föll isär. Slash tar oss med på en berg-och-dalbanefärd genom framgångar, drogmissbruk, interna bråk och vilda turnéer.
Kommentar:
Det här är en mycket bra biografi, en av de bästa i genren. Riktigt underhållande och läsvärd! Om du gillar G'n'R är den här boken ett måste. Här skildras bandets uppgång, framgång och vägen till splittring, allt skildrat med Slash ögon. Det är en sanning, och det är hans sanning, men jag köper den. Han är inte sån att han skönmålar och framhäver sig själv, och han utmålar inte Axl som "bad guy", han tonar till och med ner den bilden och försöker förklara varför Axl betedde sig som han gjorde och varför det blev som det blev. Det handlar mycket om kokain, heroin och crack, och enorma mängder alkohol. In-och-ut på rehab, genomskinliga figurer som förföljer honom och ett leverne som så småningom lett till hjärtmyopati och pacemaker. Det handlar förstås mycket om kärleken till musiken, och den kreativitet som följt honom sedan barndomen. Det är en fascinerande berättelse vi får ta del av.
Slash har alltid framstått som en cool och skön typ, och den bilden av honom har jag kvar även efter att ha läst hans biografi. Kanske att jag till och med tycker om honom ännu mer. Han spyr inte galla åt höger och vänster, med undantag för managern Doug Goldstein som Slash anser var en bidragande faktor till att bandet splittrades.
Om jag jämför Slash version med Stephen Davis Watch you bleed - the saga of Guns'N'Roses, så är det många delar som berättas på samma sätt, men det är också många där Slash version är en helt annan. Men det är väl så det är, olika personer uppfattar samma situation på helt olika sätt. Anthony Bozza, som är medförfattare, har även hjälpt till att skriva Tommy Lee's självbiografi Tommyland, men den är inte alls på samma nivå som denna.
Det sämsta med boken är att det är slarvigt skrivet med mängder av felaktiga meningar, felstavningar och dubbla ord på alldeles för många ställen. Om det då är översättningen eller originalet som bär skulden vet jag inte, säkert en kombination av båda, men slarvigt och dåligt hur som helst.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 496
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Det kändes som ett basebollträ i bröstet, fast svingat inifrån.
Rätt åt dig - Jane Fallon
Stephanie är lyckligt gift och bor med sin man och son i London. Katie bor på landet och har nyligen flyttat ihop med sin pojkvän. Vad kvinnorna inte vet är att de är kära i samme man: James. Han lever i en minst sagt komplicerad tillvaro men lyckas hålla sitt dubbelliv flytande. Tills den dag Katie får ett samtal från någon som säger sig vara hennes pojkväns fru.
Tillsammans bestämmer sig kvinnorna för att utarbeta den ultimata hämnden och göra James tillvaro till ett helvete. De låtsas som ingenting och roar sig med att försätta honom i de mest plågsamma situationer. Till en början njuter de av att se honom svettas och slingra sig, hämnden blir inte riktigt så ljuv som de hoppats. När leken väl är igång är den svår att stoppa och snart går det hela över styr...
Hur mycket är kvinnorna egentligen beredda att offra för att hämnas på en otrogen man? Och hur långt är James redo att gå för att få tillbaka sitt liv?
Kommentar:
Det här är en ganska kul historia, om en man som lever dubbelliv i två städer, och hans två kvinnor som förenas med målet att straffa honom. Det är en utmärkt story som skulle ha blivit bättre om allt hade skruvats till ytterligare. Nu blev det lite tamt och planade ut mot slutet.
Jag tror att det här skulle bli en underhållande BBC-produktion, och varför inte? Jane Fallon är tv-producent för bland annat BBC och är gift med Ricky Gervais. Hennes förra bok Dumpa Matthew är på väg att bli film med Jennifer Aniston i huvudrollen.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Stephanie blundade och sträckte ut händerna, hon hade smittats av sonens nästan hysteriska upphetsning och började själv känna sig som barn på nytt.
An echo in the bone - Diana Gabaldon
An echo in the bone tar vid direkt där Snö och aska slutade. Claire, Jamie och Ian lämnar nu Fraser's Ridge för att resa tillbaka till Skottland, för att träffa familjen på Lallybroch, och för att ta med sig tryckpressen från Edingburgh tillbaka till Amerika. Men det är en lång väg hem, och krig härjar. William och Jamie står på olika sidor i konflikten, och William är fortfarande ovetande om vem som är hans riktige far. Historien växlar mellan 1770-tal och 1980-tal, där Brianna och Roger befinner sig på Lallybroch, som de köpt. De har börjat anpassa sig till sitt nya liv, och saknaden efter Claire och Jamie lindras något av den ask med brev som föräldrarna lämnat efter sig. Brev som Claire och Jamie skrivit och bevarat, i hopp om att Brianna och hennes familj kommer att läsa dem i framtiden. Men allt är inte frid och fröjd... en främling stryker runt huset och skrämmer barnen... en främling som visar sig vara någon som gått genom stenarna...
Vi får även följa William, och lord John, och även Ian är berättare i några delar, och det är flera nya personer som läggs till handlingen. Såväl som gamla bekanta som dyker upp igen. Lite rörigt, och lite för mycket som jag finner ointressant. Jag hade nog sett att fokus varit mer på Claire och Jaime, samt på Brianna och Roger.
I tre år har jag väntat på att den här boken skulle komma ut, och det är med blandade känslor jag lägger den ifrån mig. Det finns flera saker att irritera sig på, felaktigheter i texten som säger emot det som utspelat sig i tidigare böcker, och sådant är slarvigt om man nu har hållit på så länge med att skriva den här boken. Jag är verkligen, VERKLIGEN, ett stort fan av Claire och Jamie och Diana Gabaldon, och visst älskar jag den här boken precis som jag älskar hela serien... men... om jag ska vara kritisk så är det här faktiskt inte sådär jättebra...
Större delen av boken är Dianas detaljerade och ingående beskrivningar av kriget, slagfälten och sjukvården, och det blir lite enahanda efter ett tag. Det händer inte särskilt mycket som för historien framåt, men det läggs ned stor omsorg på att skildra allting. De sista 150 sidorna i boken är de verkligt intressanta, där händer det grejer kan jag lova! Och där stressas det. Det hoppar hit och dit och är väldigt forcerat. Bara de sista sidorna hade kunnat fylla en hel bok. Där hade jag velat ha mer detaljerade beskrivningar, där hade hon kunnat ta god tid på sig med berättandet, hellre än de hundratals sidor i mitten där Claire och Jamie är belägrade i fort Ticanderoga. Det blir otroligt dåligt och fullkomligt icke-trovärdigt det som händer på slutet just när det är så forcerat och man inte får någon förklaring till varför vissa personer agerar som de gör.
Sen så får man inte lämna historien mitt i - totalt oavslutad och miljoner lösa trådar som väntar på att få sin upplösning. Man kan lämna cliffhangers, men man slutar inte mitt i konversationer som Diana gjort här. Blir det nu ytterligare tre års väntan på nästa bok? Suck...
Det positiva är att det här är första gången som jag läst Gabaldon på engelska, och det är något alldeles extra! Det blir en helt annan känsla när gaeliskan och skotskan blandas med det engelska. "Dinna fash yourself mo cridhe." Och det blir mer personlighet hos karaktärerna när deras språk skiljer sig från varandra. I den svenska översättningen så pratar de flesta likadant.
Sen är det förstås också positivt att detta inte är den sista boken... minst en till kommer det att bli!
Fakta:
Förlag: Delacorte Press
Antal sidor: 823
Utgivningsår: 2009
Första meningen: The body is amazingly plastic.
Jag skänker dig mina vackraste ord - Björn Ranelid
"Varje nyfött barn är ett mirakel som senare i livet späds till en droppe bläck i vatten. Likväl har allting kvar sin färg av den ursprungliga händelsen. Det första skriket för livet må ha förvandlats till sorg och smärta, men det är fortfarande fäst i navelsträngen som en långt utdragen ton. Hör den."Det ska sägas på en gång, jag har en liten crush på Björn Ranelid, jag tokgillar honom och tycker att han är helt fantastisk, så det var med stor glädje och höga förväntningar som jag köpte den här samlingen med hans vackraste ord.
Boken innehåller 300 av Björn Ranelids vackraste aforismer och metaforer, och de är publicerade på fyra språk: svenska, franska, engelska och tyska. Jag tycker det är en jättebra idé, och det hade kunnat bli en helt underbar presentbok, men i ärlighetens namn är den lite tråkig. Jag vill verkligen älska det här av hela mitt hjärta, men det går inte. Layouten är trist. Formatet är fel. Jag hade gärna sett en bok i dubbelt så stort format, med blanka härliga sidor, stora bilder, fler bilder, och helt enkelt en mer tilltalande grafisk utformning. Nu ser den mer ut som en uppslagsbok eller skolbok i stilen.
Minus för utseendet och utformning alltså, men ett stort plus för innehållet. Det kan inte bli helt fel när boken är fylld med så många vackra ord. Det slår mig också när jag läser översättningarna, att det inte hör till vanligheterna att citat låter vackrare på svenska än på engelska? (På franska låter allt vackert, vad man än säger så det räknas inte). Men Ranelid har en verkligt unik förmåga att göra svenska språket vackert och levande, så att det engelska blir alldeles platt i jämförelse.
Det här är en bok att ha i sin hylla och ta fram och bläddra i ibland, en perfekt present, en inspirationskälla och en uppslagsbank om du ska skriva gratulationskort eller hålla tal. Det är inte en bok man tröttnar på, utan en bok man läser om och om igen, och ständigt hittar nya favoriter.
Fakta:
Förlag: Beijbom Books
Antal sidor: 144
Utgivningsår: 2009
Första meningen: När jag var fyra år cyklade mamma med mig från Sallerupsvägen 13 till Möllevångstorget.
Tidernas mest romantiske romanfigur?
Här är hela listan (från undersökningen alltså, inte min egen):
1. Edward Rochester / Charlotte Brontë’s Jane Eyre
2. Richard Sharpe / Bernard Cornwell’s Sharpe series
3. Fitzwilliam Darcy / Jane Austen’s Pride and Prejudice
4. Heathcliff / Emily Brontë’s Wuthering Heights
5. Rhett Butler / Margaret Mitchell’s Gone With the Wind
6. Mark Darcy / Helen Fielding’s Bridget Jones’ Diary
7. Captain Corelli / Louis de Berniere’s Captain Corelli’s Mandolin
8. Henry DeTamble / Audrey Niffenegger’s The Time Traveler’s Wife
9. Gabriel Oak / Thomas Hardy’s Far From the Madding Crowd
10. Rupert Campbell Black / Jilly Cooper’s The Rutshire Chronicles
Det finns ett namn jag saknar på listan och det är Jamie Fraser, den underbare skotten från Diana Gabaldons Outlander-serie. Han är nummer ett för mig, möjligen delad etta med Mr. Darcy. På min lista skulle även Rhett Butler finnas med, liksom Heathcliff.
Jag skulle nog också ta med Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla. Och kanske Tristan från Tristan och Isolde. Lite förvånande att Edward Cullen inte fick plats på listan med tanke på hypen, men det kanske inte är rätt målgrupp som besvarat enkäten. Fast på tal om vampyrer så skulle jag nog kunna klämma in Anne Rices Lestat också.
Förresten, vem i hela världen är Richard Sharpe? Tvåa på listan och jag har aldrig hört talas om honom, eller om författaren Bernard Cornwell. Det låter som en bokserie att kolla in - med en karaktär som placerar sig så pass högt så måste det helt klart undersökas närmre...
Varför mördar man sin dotter? - Emre Güngör och Nima Dervish
Morden på Fadime Sahindal, Pela Atroshi och Sara Abed Ali är väl kända i Sverige. Böcker har skrivits om dem och om det hedersrelaterade våldet. Men frågan kvarstår: Varför mördar man sin dotter? Hur tänker den man som dödar sin dotter, syster eller kusin? Hederskulturen bygger på kollektivism. Släkten eller klanen rår om varandra, men är också en stark kontrollinstans. Frihetsbegränsningen ter sig olika, men är ytterst påtaglig för både kvinnor och män. Därför blir utrymmet för individen minimalt - oavsett kön.
Emre Güngör och Nima Dervish har träffat och intervjuat Fadimes pappa Rahmi, Pelas pappa Agid och hennes bror Bawer, samt Saras kusin. Tidigare har ingen försökt ta reda på hur gärningsmännen tänker och varför de begår dessa fruktansvärda dåd. I arbetet för att få bukt med hedersproblemen menar författarna att männen måste inkluderas i samtalet. Hur upplever männen själva sin livssituation? Är deras överordnade ställning alltid positiv? Och hur ska man göra för att förändra dessa attityder?
Kommentar:
När man diskuterar hedersvåld så ligger oftast fokus på flickorna och kvinnorna, det är sällan vi får en inblick från andra sidan, hur männen i hederskulturerna tänker.
Man kan ha sina åsikter om huruvida mördare ska få komma till tals, men jag tycker det är viktigt att ge dem det utrymmet, om det görs på rätt sätt. Om man vill komma till rätta med hederskulturen så går det inte att bara lyssna till ena sidan, offren, utan man behöver även förstå förövarna. Det är också nyttigt att se att det faktiskt finns en människa bakom den där mördaren, som känner mer eller mindre ånger. Till viss del kan jag förstå de olika motiv och omständigheter som ledde till morden, hur förövarna tänkte, men det är en ologisk logik som de använder sig av.
Hur kommer man då tillrätta med problemen? Författarna har några lösningar som de presenterar, och nyckeln till allt är upplysning och utbildning. En omvärdering av begreppet heder, och att man försöker nå de unga killarna då de är lättare att omvända än vuxna. Det är också viktigt att se det som ett problem för båda könen, och inte bara för kvinnor.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 251
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Få som har läst eller hört om ett hedersmord kan undgå att ställa frågan: "Hur kan en förälder mörda sitt barn?".
Fler lästips:
Lena Katarina Swanberg Hedersmordet på Pela
Unni Wikan En fråga om heder om mordet på Fadime
Ayaan Hirsan Ali En fri röst om islam, kvinnoförtryck och hederskulturer
Böckerna i mitt liv
Är du man eller kvinna? Ängel med dolda horn
Beskriv dig själv Underbar och älskad av alla
Hur mår du? Lyckans hjul
Beskriv stället du bor på Lek och allvar
Vart skulle du vilja resa? Pemberley
Beskriv din bästa vän I en klass för sig
Vilken är din favoritfärg? Rött stoft
Hurdant väder är det just nu? Smuts
Vilken är din favoritårstid? När löven faller
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Fördjupade studier i katastroffysik
Vad betyder livet för dig? Allt som återstår
Hurdant är ditt parförhållande? Allt är bara bra, tack
Vad är du rädd för? Svek
Dagens aforism Bär ditt barn som den sista droppen vatten
Vilket råd skulle du vilja ge? Gråt aldrig ensam
Hur skulle du vilja dö? Tidlöst
Ditt motto Gå dit hjärtat leder dig
39-årskrisen av Jane Green
När Hollys första kärlek Tom omkommer i en terrorattack ställs hennes liv på ända. På ytan tycks hon leva det perfekta livet men hon har alltid känt en saknad efter något mera. En saknad efter en själsfrände så som Tom hade varit.
För att sörja och minnas Tom bjuder Holly in sitt gamla kompisgäng sedan skoltiden på middag. De hade alla varit goda vänner med Tom men i takt med att åren gått har kontakten mellan dem blivit allt mer sporadisk. Det blir en kväll som, med hjälp av mycket vin, får dem att inse att deras vänskap fortfarande består. De upptäcker också att trots att de alla har sina egna problem att bekämpa står de inför ett gemensamt öde: om ett år fyller de 40 och om livet någon gång ska ta en ny riktning så är det nu.
Kommentar:
Efter Toms död så samlar alltså Holly ihop det gamla kompisgänget. De har inte hållt kontakten med varandra, men alla har hållt kontakten med Tom och på så sätt ändå varit delaktiga i varandras liv. Han var länken som höll dem samman, och nu är han borta.
Kompisgänget består av Holly som är olyckligt gift tvåbarnsmor, Paul som är lyckligt gift men kämpar för att få barn med sin fru, Saffron som är världsberömd skådespelare med en hemlig kärleksaffär och Olivia som driver ett djurhem och lever ensam med sina djur. De börjar umgås, och känner sig trygga i varandras sällskap. Alla har de sina problem och kriser att hantera. Dessutom dyker Toms lillebror Will upp och rör om i grytan. En sorglös, charmerande, fri själ som väcker känslor hos Holly...
Jane Green är inte en av mina favoriter när det gäller chick-lit, men hon är ändå en författare som jag gärna läser. Hon är sällan jättebra, sällan jättedålig, utan det brukar alltid ganska medelnivå på hennes böcker. Det är inte nödvändigtvis något fel med det, man vet vad man får, och det roar för stunden.
Det här är en lovande historia som skulle göra sig bra som film tror jag. Jag hade gärna sett ett lite annorlunda slut, det blev lite väl hastigt och forcerat när säcken skulle knytas ihop, och vissa av personerna i boken fick inget riktigt avslut. Vad hände med dem hade jag velat veta. Men trots det så är den läsvärd, det är en stunds lättsam underhållning.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Vinet är urdrucket, pastan uppäten, tre fjärdedelar av tiramisun slukad.
Snö och aska - Diana Gabaldon
Snö och aska är den sjätte boken i Diana Gabaldons episka kärlekssaga om Claire och Jamie. Året är 1772 och det nordamerikanska frihetskriget närmar sig. Upprorets eld pyr redan: i Boston ligger män döda på gatorna och i North Carolinas obygder brinner ensligt belägna stugor i de mörka skogarna. Och över Fraser’s Ridge, där Jamie Fraser och hans familj bor, faller en allt längre skugga.
Det jäser i kolonin, och guvernör Josiah Martin skickar ett sändebud till Jamie Fraser med begäran om hjälp. Guvernören behöver någon som kan fungera som en enande kraft i dessa trakter, någon som kan dämpa det sjudande missnöjet bland nybyggare och indianer och upprätthålla säkerheten för kungen och fosterlandet. Alla är överens om att Jamie Fraser är rätt man för uppgiften.
Men det finns ett problem. Eftersom Jamie Frasers hustru Claire är en tidsresenär, vet Jamie att om tre år ska det skott avfyras som kommer att höras runt hela världen samt att slutet kommer att bli koloniernas självständighet – och då är de kungatrogna antingen döda eller drivna i landsflykt. Och över alltsammans svävar ytterligare ett hot i form av en liten notis klippt ur ett nummer av Wilmington Gazette från 1776. Enligt den kortfattade redogörelsen har byggnaderna på Fraser’s Ridge förstörts vid en eldsvåda och samtliga boende omkommit i lågorna.
För en gångs skull hoppas Jamie att tidsresenärerna i hans familj ska ha fel – något bara framtiden kan utvisa.
Kommentar:
Det här är ett riktigt lyft från förra boken, och återigen trollbinds man som läsare. Handlingen fokuseras mer på Claire och Jamie, istället för på Brianna och Roger. Jag gillar det, men jag tycker samtidigt det är lite sorgligt att de har blivit så gamla... Brianna har också växt i mina ögon och blivit en intressantare karaktär att följa.
Det finns små, irriterande missar i översättningen som till exempel att någon helt plötsligt heter något annat mot för i tidigare böcker, och det är onödigt. Börjar man översätta ett namn får man väl fortsätta med det genom hela serien. Lite väl hoppigt kan det också bli på sina ställen, just för att Gabaldon skriver så detaljerat och så mycket. Ibland känns det som att hon inte ens skrivit klart en händelse när nästa tar vid, och man får inte riktigt ett avslut där man skulle vilja ha det, utan det kan komma först i nästa bok. Det är också något man märker extra tydligt när man läser om böckerna ett varv.
Slutet på boken är riktigt bra, men det väcker också många frågor som jag vill ha svar på. De kommer förhoppningsvis i nästa "An Echo in the Bone" som jag strax tar itu med!
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 1279
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Tiden är många av de saker som människor säger att Gud är.
Det bor en tiger i mina händer - Jeanette Milde
Den här boken är en massagesaga om Molly och hennes kompis Milo. Molly är ledsen för att hennes katt har dött, så Milo berättar en saga för att få henne glad igen. Sagan blir ett riktigt äventyr...Boken kan läsas som en vanlig bilderbok, eller så kombinerar man läsningen med en stunds massage. Till varje sida hör en enkel rörelse som passar ihop med texten. Antingen kan man själv göra massagen på sitt barn samtidigt som man läser, eller (min favorit ;) att barnet masserar den vuxne medan den läser... Den går förstås också bra att använda i förskolan eller skolan där barnen masserar varandra.
Det är fina och färgglada bilder i boken, och att det är en massagesaga ger själva historien ett "mervärde". Längst bak i boken finns en samlingssida med alla rörelser som man kan använda för att hitta på en egen saga.
Beröring och massage är jätteviktigt för alla människor, och används mer och mer i skolor och förskolor. Det skapar bättre relationer och bidrar till en lugnare stämning. Och så är det ju en mysig stund!
Jeanette Milde har tecknat och skrivit denna massagesaga tillsammans med den diplomerade massageterapeuten Sabine Rosén.
Fakta:
Förlag: Alfabeta Bokförlag
Antal sidor: 32
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Molly ligger på soffan.
Det flammande korset - Diana Gabaldon
Ja det blir lite mycket Gabaldon här nu... men jag håller som sagt på med min omläsning av Outlander-serien för att fräscha upp minnet innan jag sätter tänderna i den sprillans nya Echo in the bone som ligger här hemma och väntar. Men det tar sin lilla tid att plöja igenom serien, det handlar om runt tusen sidor per bok så lite mer än en kafferast tar det... Det flammande korset är femte boken i serien och tar vid alldeles efter där bok fyra, Trummornas dån, slutar. Jag tycker det här är den svagaste boken i serien, hittills. Enda anledningen att jag tycker om den är för att hennes andra böcker är så fantastiska och att jag tycker så mycket om huvudpersonerna. Skulle det här ha varit första boken i serien hade jag aldrig fortsatt att läsa.
Den här boken är en mellanbok, enbart en transportsträcka fram till nästa bok. Jag saknar det fängslande, det där som gör att man bara måste läsa en sida till, det finns inte här. Det spretar för mycket. Bitvis är det bra, men större delen av boken är rätt så trist. Det händer inte så mycket som för historien framåt. Men jag gillar det förstås ändå. Jag tycker att själva serien i sig och handlingen är så spännande att jag förlåter detta.
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 955
Utgivningsår: 2003
Första meningen: När jag vaknade hörde jag regndroppar trumma på segelduk och kände min förste mans kyss på läpparna.
Nu prasslade det till...
Tusen tack till min hemlige bokvän, det blir MVG! ;-)
Trummornas dån - Diana Gabaldon
Claire och Jamie befinner sig nu i de amerikanska kolonierna och börjar ett nytt liv i den nya världen, närmare bestämt i North Carolina. Så inträffar något de aldrig ens kunnat tänka sig - Brianna följer sin mor in i det förgångna. För Brianna är det livsviktigt att finna modern och den far hon aldrig träffat för att rädda dem båda från en framtid som bara hon kan se.
Kommentar:
Trummornas dån är fjärde boken i Outlander-serien om Claire och Jamie. I den här boken tar alltså Bree större plats, och även Roger som följer efter henne genom stenarna. Här får äntligen Jamie och Bree träffas för första gången.
Det är så roligt när man läser böcker för andra (eller tredje eller fjärde..) varvet, man upptäcker detaljer som man missat tidigare (både på gott och ont!) och ser samband som man inte tänkt på förut.
Den här boken är en av mina favoriter i serien. Tempot är långsammare än i de första tre böckerna, men det blir absolut inte tråkigt. Här finns äventyr, romantik, passion, spänning. Outlander-serien är ett läsäventyr som heter duga, men det är viktigt att läsa böckerna i rätt ordning och inte hoppa in mitt i.
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 907
Utgivningsår: 2003 (1997)
Första meningen: Det här är en spökhistoria.
Allt som återstår - Elin Boardy
Emma växer som yngsta dottern upp på gården Morlandstegen i Torp på Orust. Mat har man på bordet, man har egen mark, det finns hästar och kor och det finns fisket. Men tiderna är hårda och längtan bort, till något bättre, brinner starkt i ungdomens bröst.
Tre av syskonen tar sig ända till Amerika. Emma däremot blir kvar på gården med fadern Christian och gifter sig ung med drängen Emil efter att hon blivit med barn. De inleder ett ordlöst äktenskap med starka fysiska band. Sida vid sida sköter de gården, alltmedan barnaskaran blir större. Emmas roll blir likt mammans före henne att tjäna, finnas till hands och vårda.
Efter faderns bortgång förändras tillvaron, huset blir tystare, tillgångarna krymper, bekymren tilltar. Barnen kräver alltid någonting av sin mor, det tar liksom aldrig slut. Händernas göromål och huset och barnen fyller varje sekund.
Kommentar:
"Midsommaraftonen är ljus, med hög himmel och tjutande, vinande tornsvalor. Gryningen har kommit tidigt, med tunna älvdansdimmor. Emma går till korna i den tidiga morgonen, luften är sval men bär redan en förkänsla av dagens värme. Hon står i hagen och sjunger och ropar på korna, de kommer travande fram till henne på led och deras färger är dämpade i gryningsluften. Det finns vemod i lyckan, alldeles intill varandra bor de."
Åh vilken underbar, vacker och vemodig historia det här är. Elin Boardy har ett trollbindande språk. Det är en dyster bok, grå och mollstämd, men Boardy har en förmåga att måla den fattiga vardagen med rika färger. Jag älskar språket, sparsamt och återhållsamt men samtidigt så målande och vackert.
Man får känslan av att vara nära Emma, nästan som att man är ett med henne och ser det hon ser och känner det hon känner. Emma har en verklig förebild i Boardys morfarsmor, ett livsöde som fått en skönlitterär inramning. Boken blir en hyllning inte bara till Emma utan till alla de kvinnor i generationer före oss som likt henne levt strävsamma liv i skymundan. Det här är en av årets höjdpunkter för mig, det är riktigt, riktigt bra.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 316
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Det skymmer över Morlandstegen, det är sommarens långsamma skymning och Emmalilla är bara ett barn.
