Det har gått knappt en månad sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal, men De utvalda får ingen tid att återhämta sig innan deras värld vänds upp och ner igen. Frågor besvaras. Hemligheter avslöjas. Lojaliteter prövas. Tiden håller på att rinna ut, och De utvalda kan bara vara säkra på en sak: Allt kommer att förändras.

Kommentar:
Som jag har längtat efter att få ta itu med Nyckeln, den tredje och avslutande delen i Engelsforstrilogin. Och som jag har plöjt och grottat ner mig när jag väl började. Boken är på dryga 800 sidor men är så pass läsvänlig att man snabbt tar sig igenom den.

När jag var en sådär 12-15 år så var mitt och alla mina kompisars stora läsäventyr Sagan om Isfolket. Inget ont om den serien, för herregud vad jag älskade den, och gör än idag trots att jag inte skulle vilja läsa om den. Isfolket har satt stora avtryck och är fortfarande ett av mitt livs stora läsupplevelser. Hela släktsagan, de drabbade, magin - och de alldeles vanliga människorna. Inga jämförelser i övrigt med Engelsforstrilogin, men jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket jag hade älskat Engelsforstrilogin om jag hade fått läsa den som ungdom. Och hur viktig den hade varit för mig, på ett helt annat sätt än när jag nu som vuxen läser böckerna. Älskar serien nu också, men utan den där tonårsbesattheten. Här finns ju dessutom allt det där som Isfolket saknade (läs genustänk, komplexa karaktärer) som är guld värt. Det finns så många olika personligheter att alla läsare hittar någon att relatera till. Det finns också så många lager i varje karaktär, man upptäcker hela tiden nya sidor eller de förändrar sig, precis som riktiga, levande människor.

Utan att skriva något om handlingen så kan jag säga att det är fantastiskt roligt att lägga boken ifrån sig och känna glädje över att Mats och Sara lyckas knyta ihop säcken på ett så bra sätt. Det är ett riktigt bra och värdigt slut på bokserien.