Andra världskriget är över och nioårige Lewis Albrights far har precis lämnat det militära. Pappan ställer snabbt om till förortslivet - cocktail vid halv sju, kyrkan på söndagar - medan Lewis och hans mor rymmer ut på picknickar i skogen, precis som de gjorde under krigsåren. Men en dag kommer de inte tillbaka från ett av sina äventyr, och när Lewis hittas ensam vid floden är katastrofen ett faktum.

Efter moderns tragiska död går Lewis in i sig själv, blir tyst och alltmer destruktiv. Snart är han ensam och utstött. Endast vännen Kit ser hans sorg och växande ursinne , och hon lovar sig själv att rädda honom. I sina försök att befria både sig själv och Lewis, utmanar hon det lilla samhällets trångsynta normer. Och steg för steg drivs Lewis till en, kanske, oförlåtlig handling.

Kommentar:
Det här är riktigt bra, men det är nog ingen bok jag kommer att läsa om, för det var obehaglig, mörk och deprimerande läsning. Det gör så ont i hjärtat att läsa om Lewis utanförskap, hur trasig han är, hur dåligt han mår, och hur (nästan) ingen bryr sig.

Men det blir nästan för mycket, för svart. Här finns en hel radda av destruktiva beteenden: fysisk misshandel, alkoholmissbruk, självskärning och dessutom incestuösa inslag. Det är välskrivet och klaustrofobiskt, man dras in i boken och det är mycket svårt att lägga den ifrån sig. Jag tror den kommer att finnas kvar i tankarna länge framöver.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 354
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Ingen var där och mötte honom.