Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i Norrbotten. Tvillingarna Jana och Bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd.

 

Vi for upp med mor är uppföljaren till den fantastiska Jag for ner till bror. Att få sin debutroman nominerad till Augustpriset måste sätta press på skrivandet, men det märker man inget av hos Karin Smirnoff. Kanske för att tvåan var nästan klar vid det laget? Eller så är det för att hon bara fortsätter på samma spår. Det är samma historia som spinner vidare i samma stil. Och det funkar precis lika bra den här gången, kanske till och med ännu bättre.

 

Det här är glesbygd noir, misär och mörker, med en stor portion svart humor. Och det är tur att humorn finns där, för annars skulle man inte orka läsa. Det är för mycket elände. Jag njuter när jag läser. Kukkojärvi är en uppdiktad plats, men man känner igen sig. Det är Norrbotten, inland, småbyar, laestadianism eller nästan korpelarörelse. Det är Överkalix, Morjärv, Pite55. Alla ortsnamn och miljöer är bekanta för mig vilket känns som en extra krydda i läsningen.

 

Den här gången kommer vi janakippo närmare in på livet. Hon blottar sig mer och mer, och det är spännande att följa. Jag ser väldigt mycket fram emot den tredje och avslutande delen.

 

Förlag: Polaris

Antal sidor: 349

Utgivningsår: 2019