Hemmet - Mats Strandberg
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.
Kommentar:
Om Färjan var en orgie, ett våldsamt blodbad med zombies, så är Hemmet raka motsatsen. Det är pianissimo istället för fortissimo. Här är det smygande, krypande, lurande, och skräcken ligger i själva demensboendet. Jag kan inte tänka mig en obehagligare miljö. Rädslan att själv hamna på ett boende, utsatt och utelämnad, skrämmer mig mer än något annat.
Att sedan addera ett övernaturligt skräckelement till historien är på pappret ett genidrag. Bara tanken på att låta de båda obehagliga och skrämmande världarna mötas ger mig rysningar. Men det blir aldrig genomotäckt. Det obehagliga ligger i gamlingarna, i det vardagliga, i allt det som ligger nära verkligheten. Och kanske är det så att jag inte bryr mig så mycket om ifall de gamla lever eller dör, på ett sätt är de redan döda.
Jag tycker att Hemmet är alldels lysande, otäckt klaustrofobisk, men det är inte skräck-skräck. Det spelar dock mindre roll för mig. Det är fortfarande något av det mest skrämmande jag läst och tar min åldersångest till nya höjder.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 338
Utgivningsår: 2017