Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist
Ett spädbarn, en liten flicka, hittas övergiven i en grop i skogen och växer upp gömd i en källare. Hon har en enastående förmåga: hon kan sjunga helt rent, och härma all musik hon hör. Men hon är sluten i sig själv och utåt uttrycker hon varken känslor eller önskningar.Samtidigt föds en annan flicka i en alldeles vanlig familj. Hon har inga speciella förmågor, är inte enastående på något sätt. Hon är precis som alla andra - möjligen lite fulare, lite tjockare, lite konstigare. Lite mer utanför.
Det dröjer fjorton år innan de två flickorna möts. Tillsammans sätter de igång en serie händelser som leder fram till Allsång, kaos och ett annat liv. Och de är inte längre ensamma.
Kommentar:
Han är en sjuk typ den där John Ajvide Lindqvist, och jag menar det inte på något sätt negativt, utan det är med den allra största respekt och beundran jag säger så. Han är fenomenal när det gäller att fantisera ihop vidrigheter, och att blanda in skräck och övernaturliga inslag i ett ramverk av grå vardag.
Det här är hans mest vardagsnära roman hittills, visst har även denna roman inslag av det övernaturliga, den är stundtals lite sagoaktig, men den ligger samtidigt så nära verkligheten att det skulle kunna gå till så här. Om man hade svårt att tro på vampyrer i Blackeberg eller zombies i Stockholm eller de mörka krafterna på Domarö så är ondskan i allra högsta grad i mänsklig form här.
Det handlar om utanförskap, om kontroll, och om kärlek. Om hur alla våra till synes små beslut kan ha avgörande betydelse. Allt har konsekvenser. Jag vet inte, men jag tror nog att Lilla stjärna är det bästa Ajvide Lindqvist har skrivit. Just nu, när Lilla stjärnas mörker och obehag ännu ligger kvar över mig så känns det i alla fall så.
Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 446
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Solliden, Skansen.
Jag älskar hans böcker! Det låter som att den här är lite annorlunda, men det blir ett måste att gå och köpa den här bums!