En mörk höstkväll försvinner en ung flicka spårlöst på Sandhamn. Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen deltar i sökandet, som försvåras av stormar och regn. Till slut ger polisen upp och flickan antas ha drunknat.

Några månader senare är Sandhamn inbäddat i snö och is. Thomas barndomsvän Nora Linde har av en slump fått reda på att hennes man varit otrogen. Förtvivlad åker hon ut till ön med sina söner för att få tänka i lugn och ro. När barnen en dag leker ute i skogen gör de ett makabert fynd.

Den förvunna flickan har bragts om livet och skändats på ett fruktansvärt sätt. Varför har hon blivit utsatt för sådant raseri? Och kommer mördaren att slå till igen?

Kommentar:
I grunden utan skuld är Viveca Stens tredje Sandhamnsdeckare och den bästa i raden. (De två första heter I de lugnaste vatten och I den innersta kretsen). Om de två första böckerna var jämnbra så tycker jag att den här boken är ett kliv framåt. Berättargreppet är lite annorlunda här än i hennes tidigare böcker, här får vi följa två historier parallellt. En som utspelar sig i nutid, och en som utspelar sig på Sandhamn i början av 1900-talet.

Krisen mellan Nora och Henrik har fördjupats ytterligare; Henrik har varit otrogen och Nora vill skiljas. Jag gillar Nora mer och mer, hon är inte lika irriterande som tidigare nu när hon visar lite mer handlingskraft. I Thomas liv gör exfrun Pernilla entré. Det blir spännande att se hur allt detta kommer att utveckla sig, för att det blir en bok nummer fyra är jag helt övertygad om, med tanke på slutet!

Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Marianne blev stående i tamburen.