Efter nitton år i Kalifornien kommer March Murray, gift och med en tonårig dotter, på besök till den lilla staden i Massachusetts där hon växte upp. Under alla år har March försökt förtränga minnena från ungdomstiden, men när hon möter Hollis - pojken som hon älskade så hett, mannen som aldrig har glömt henne - bubblar allt upp till ytan. Det förflutna flyter ihop med nuet och deras besinningslösa kärlek får nytt liv. 

De händelser och krafter som Marchs och Hollis passion utlöser, berör och påverkar också  andra människor i deras närhet. March tvingas ta ställning till frågan om det är möjligt att leva med en kärlek som förtär och bryter ner. För i himlen och i våra drömmar är kärleken enkel och underbar. Men helt annorlunda här på jorden...

Kommentar:
Den här boken var förvånansvärt bra, jag hade inga egentliga förväntningar på den här pocketen som jag fyndade för en billig peng. Handlingen lät okej, och då Oprah Winfreys omdöme citerades på baksidan så anade jag att den skulle vara läsvärd. Och den var mer än läsvärd, nästan så att jag skulle kalla den ett fynd.

Jag har aldrig läst något av Alice Hoffman tidigare, och känner egentligen inte till henne heller trots att hon gett ut en hel del böcker varav flera översatts till svenska. I somras orsakade hon en del rabalder då hon blev missnöjd med en recension av sin senaste bok i Boston Globe, och la ut recensentens e-post och telnr på sin twitter och uppmanade sina fans att kontakta henne och tala om vad de tyckte.

Här på jorden är en mörk och destruktiv historia om kärlek och lust, om grymhet och kontroll, och hur förblindad man kan bli när passionen slår sina klor i en. Huvudpersonerna March och Hollis väcker känslor hos mig, jag både ogillar och gillar dem. Mest March som jag kan ömma för trots att hon gör huvudlösa val. Hollis är ett stort svin, men det går ändå inte att helt avsky honom, eftersom man ser honom med Marchs ögon, som den pojke han en gång var och hur han behandlades. Jag tror också att många av oss har eller har haft en March eller Hollis i sin närhet (eller kanske känner igen sig själv i March) och därmed blir det lättare att relatera till historien.

Det är välskrivet, vackert och målande språk, och nästan lite sagoaktigt på sina håll. Den är skriven i presens, och det känns som att man betraktar allt som händer utifrån, lite grand från ovan. Det går inte heller att låta bli att dra vissa paralleller till Brontës Svindlande höjder och då framförallt Hollis som har lånat drag av Heathcliff. Jag tycker det är en riktigt bra bok, men slutet tycker jag inte om. Det kändes lite hafsigt och abrupt.

Fakta:
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 2006 (1997)
Första meningen: I kväll är gräset på fälten redan sprött av frost, särskilt väster om Fox Hill, där betesängarna lyser som stjärnor.