En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen. Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv.
Kommentar:
Det här är en riktig läsupplevelse, en episk berättelse av klassiskt snitt brukar den beskrivas som. Det här är egentligen den bästa sortens böcker, den är välskriven, fängslande och samtidigt lärorik. Nigeria och Biafrakriget är vita fläckar på min kunskapskarta; där jag inte känt till mycket mer än benämningen "biafrabarn" för svältande barn med uppsvällda magar. Jag gillar böcker som man blir lite klokare av.
Boken utspelar sig alltså i Nigeria under Biafrakriget, i slutet på 60-talet. Vi får följa Olanna och Kainene, deras män Odenigbo och Richard, och Odenigbos tjänare Ugwu. Det är en berättelse om kärlek och lojalitet, om framtidstro. Om otrohet, om krig och brutalitet. Och det är en storslagen berättelse.
Jag sveptes med i miljöskildringarna som jag tyckte var fantastiska, jag riktigt kände hettan, färgerna och alla smaker. Det var en känslomässig wow-upplevelse av samma slag som när jag läste Khaled Hosseinis Flyga drake eller Tusen strålande solar. Den är inte riktigt lika bra som dem, men inte heller långt ifrån. Boken lever kvar i tankarna, och den kommer nog att göra det ett bra tag.
Titeln på boken, En halv gul sol, kommer av symbolen på Biafras flagga. Den belönades med Orangepriset 2007. I maj kommer hennes första bok Lila hibiskus ut på svenska. Det ser jag fram emot.
Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 684
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Husbonden var lite galen; han hade tillbringat alltför många år utomlands och läst alldeles för många böcker, han pratade för sig själv på kontoret, svarade inte alltid när man hälsade på honom, och han hade alldeles för långt hår.
Åh, jag älskade den här boken! Hittills är den en av årets absolut största läsupplevelser. Det är länge sedan jag fäste mig så mycket vid en karaktär som jag gjorde vid Ugwe.