Alfahannen - Katarina Wennstam
Jack Rappe tar kvinnor som en karl ska. Att de inte alltid är med på noterna hör ju bara till spelet, eller hur? Filmen älskar sina bad boys, och Jack Rappe är den verklige alfahannen bland de manliga skådespelarna. Så det är en given förstasidesnyhet när Rappe hittas vid sitt luxuösa brygghus med ett livshotande sår i magen. Det är samma natt som han fått sitt livs första Guldbagge. Överfall eller hämnd, rånförsök eller självförsvar? Det är många som tycker att Jack Rappe fått vad han förtjänar. Och det står snart klart att den som gett sig på Jack Rappe finns i hans närhet. Hans omedelbara närhet.
Kommentar:
Katarina Wennstam är en av mina favoritförfattare, hon skriver alltid engagerat och påläst och har en förmåga som ingen annan att skapa debatt och diskussion runt sina bokämnen. I stort sett i varenda text som är skriven om Wennstam så finns det en fras som ständigt återkommer, och det är att hon brinner för det hon skriver om. Och det stämmer verkligen, hon har en drivkraft och en glöd som tränger rakt igenom boksidorna till dig som läser. Jag tycker om att hon tar ett samhällsproblem och skriver om det i skönlitterär form istället för att bara skriva reportageböcker och debattartiklar. På det här sättet når hon ut till en större skara, och till en helt annan publik.
Alfahannen är den avslutade delen i hennes trilogi om mäns makt och våld mot kvinnor; de två tidigare är Smuts och Dödergök. De är alla fristående, men läses med fördel i rätt ordning eftersom vissa personer är med i alla böckerna.
Det här är engagerande och underhållande läsning, och riktigt bra! Nu ser jag fram emot vad Wennstam ska hitta på framöver.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 367
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var en nejsägare den här gången.
Har du andra böcker du kan rekommendera från Katarina Wennstam?