Man utan minne - Nicole Krauss
Samson Greene, 38, hittas en dag irrande långt ute i Mojaveöknen i Nevada. Han vet inte hur han hamnat där och han vet inte vem han är. När läkare undersöker honom finner man en hjärntumör som troligtvis är orsaken till minnesförlusten. När Samson vaknar upp efter operationen visar det sig att hans minne efter tolv års ålder är helt borta. Han känner inte igen den kvinna han har varit gift med i tio år, inte heller kollegor eller elever vid den skola där han undervisat. Han är berövad tjugosex år av sitt liv.Genom sin läkare kommer han i kontakt med Ray, en forskare som tänjer på vetenskapens gränser, och som påstår sig kunna hjälpa honom. Samson går med på att delta i ett medicisnkt experiment som ska ge honom minnet tillbaka. Men inget går som han tänkt sig.
Kommentar:
Tänk er att vakna upp, och inte minnas sitt liv efter 12 års ålder. Inte minnas den man är gift med, eller varför man ens blev förälskad. Vad man brukade säga, och hur man brukade göra i olika situationer. Var man en sådan person som kramade om någon som blev ledsen, eller vände man ryggen till? Vem är vi utan våra minnen? Om alla erfarenheter man delat med en annan människa plötsligt är borta, vad finns då kvar?
Den som är mest frusterad över minnesförlusten är Samsons fru Anna. Samson själv tillbringar sina dagar med att promenera runt i New York och fotografera filmrulle efter filmrulle utan att någonsin framkalla bilderna. Han är en främling i sitt eget liv. När Samson kommer i kontakt med minnesforskaren tar historien en oväntad vändning, och blir mer surrealistisk.
Det här är en vemodig historia. Sorgsen och vackert skriven. Jag gillar verkligen Krauss språk och hennes förmåga att måla upp berättelsen. Det är poetiskt och blir litegrand som att läsa en saga.
Nicole Krauss fick sitt stora genombrott 2005 med Kärlekens historia. Man utan minne har kommit ut på svenska i år, men är hennes debutroman från 2002. Hon är gift med Jonathan Safran Foer.
Fakta:
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 355
Utgivningsår: 2009 (2002)
Första meningen: Flickor flickor flickor står det på skylten som hänger på ståltrådsstängslet, och vi visslar och jublar då bussen dundrar förbi genom dalen och drar upp ett moln av damm.
Jag läste en intervju med Krauss för någon månad sen och tänkte då att jag måste läsa någon av hennes böcker. Men det glömde jag såklart ganska snart, så tack för påminnelsen! Nu ska jag skriva upp det. :)