Emma växer som yngsta dottern upp på gården Morlandstegen i Torp på Orust. Mat har man på bordet, man har egen mark, det finns hästar och kor och det finns fisket. Men tiderna är hårda och längtan bort, till något bättre, brinner starkt i ungdomens bröst.

Tre av syskonen tar sig ända till Amerika. Emma däremot blir kvar på gården med fadern Christian och gifter sig ung med drängen Emil efter att hon blivit med barn. De inleder ett ordlöst äktenskap med starka fysiska band. Sida vid sida sköter de gården, alltmedan barnaskaran blir större. Emmas roll blir likt mammans före henne att tjäna, finnas till hands och vårda.

Efter faderns bortgång förändras tillvaron, huset blir tystare, tillgångarna krymper, bekymren tilltar. Barnen kräver alltid någonting av sin mor, det tar liksom aldrig slut. Händernas göromål och huset och barnen fyller varje sekund.

Kommentar:
"Midsommaraftonen är ljus, med hög himmel och tjutande, vinande tornsvalor. Gryningen har kommit tidigt, med tunna älvdansdimmor. Emma går till korna i den tidiga morgonen, luften är sval men bär redan en förkänsla av dagens värme. Hon står i hagen och sjunger och ropar på korna, de kommer travande fram till henne på led och deras färger är dämpade i gryningsluften. Det finns vemod i lyckan, alldeles intill varandra bor de."

Åh vilken underbar, vacker och vemodig historia det här är. Elin Boardy har ett trollbindande språk. Det är en dyster bok, grå och mollstämd, men Boardy har en förmåga att måla den fattiga vardagen med rika färger. Jag älskar språket, sparsamt och återhållsamt men samtidigt så målande och vackert.

Man får känslan av att vara nära Emma, nästan som att man är ett med henne och ser det hon ser och känner det hon känner. Emma har en verklig förebild i Boardys morfarsmor, ett livsöde som fått en skönlitterär inramning. Boken blir en hyllning inte bara till Emma utan till alla de kvinnor i generationer före oss som likt henne levt strävsamma liv i skymundan. Det här är en av årets höjdpunkter för mig, det är riktigt, riktigt bra.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 316
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Det skymmer över Morlandstegen, det är sommarens långsamma skymning och Emmalilla är bara ett barn.