hyllan - Så fick vi se slutet

Så fick vi se slutet - Joshua Ferris

På reklambyrån försöker medarbetarna hantera att företaget går allt sämre och att personal sägs upp på löpande band. Där finns bland andra Tom Mota, som oförklarligen har tre lager företagsskjortor på sig varje dag; Joe Pope, arbetsnarkoman och ett ständigt offer för sabotage; Carl Garbedian, vars okontrollerade depression får honom att "låna" Janine Gorjanos medicin; Chris Yop, misstänkt för att ha stulit Tom Motas stol; och Marcia Dwyer som Benny Shassburger är förälskad i trots hennes elakheter och hopplöst omoderna frisyr.

Det skvallras och spelas spratt, kontorsmöbler försvinner och spekulationerna om vad cheferna kommer att göra härnäst är i full gång på närmaste bar...

Kommentar:
"Vi var stingsliga och överbetalda. Våra morgnar var utan hopp. De av oss som rökte hade åtminstone någonting att se fram emot kvart över tio. De flesta av oss gillade nästan alla, en del av oss hatade vissa personer, och så fanns det en eller ett par som älskade allt och alla. De som älskade alla blev enhälligt utskrattade. Vi älskade att få gratis bagels på morgnarna. Det förekom alldeles för sällan. Våra förmåner var förbluffande i omfattning och kvalitet. Ibland undrade vi om det var värt det. Vi tänkte att det kanske vore bättre att flytta till Indien eller ta upp sjuksköterskestudierna igen. Göra något för de handikappade eller jobba med händerna. Det var aldrig någon som gjorde något åt de där impulserna, även om vi fick dem varje dag, ibland varje timme. I stället träffades vi i konferensrummen för att diskutera dagens arbete."

Så lyder första stycket i Så fick vi se slutet, och det är ett lika lysande första stycke som det är ett lysande första kapitel och en lysande bok. Det är en tragikomisk historia om livet på en reklambyrå i Chicago. Det andas en doft av tv-serien Office och filmen Office Space, lite samma typ av humor och karaktärer. Det är humoristiskt, men man skrattar inte högt, utan skrattet fastnar mestadels i halsen.

Historien berättas i vi-form, ett annorlunda grepp som förstärker den där kollektiva teamkänslan som är så utmärkande för en arbetsplats, och kanske en reklambyrå i synnerhet. Det gör också att man känner sig som en i gänget när man läser. Det är vi och dom.

Det är också ett fantastiskt persongalleri, med levande och trovärdiga karaktärer. Trovärdiga trots att de är tillspetsade. Jag tror att alla som jobbat på en byrå eller i ett kontorslandskap känner igen sig i mycket, i den där speciella relation man har med sina kollegor som man umgås dagligen med och känner så väl trots att man kanske inte egentligen vet så mycket om dem.

Så fick vi se slutet är Joshua Ferris debutbok, han har tidigare jobbat som copywriter. Det är en underhållande och intelligent historia, och något av det bästa jag läst i år. Jag är helt såld! Omslaget är också snyggt, med bläckskisser, kaffefläckar och allt. Läs den!

Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 374
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Vi var stingsliga och överbetalda.