Journalisten Sara Rydberg åker till Afrika för att rapportera om konflikten i Darfur. Reportagen ska visas i en tv-sänd gala, där pengar ska samlas in till en välgörenhetsorganisation. Med på resan följer den unga, populära bloggaren Lena Runhag, något som kommer att få oanade konsekvenser för Sara.

Femtonåriga Ghalia och hennes släktingar försöker fly till flyktinglägren i Tchad efter att deras by har attackerats. Anders, en svensk SSG-soldat, har börjat tvivla på de franska specialstyrkor han tjänstgör tillsammans med. Den amerikanske legosoldaten Greg åtar sig motvilligt att medverka vid försöken att störta Tchads president.

När kriget bryter ut korsas deras vägar och det blir ett möte som förändrar allt.

Kommentar:
Förbannade fred är den fristående fortsättningen på Älskade krig som kom ut förra året. Återigen möter vi journalisten Sara Rydberg som den här gången åker till flyktinglägren i Darfur för att göra några inslag till en tv-gala.

Boken utspelar sig alltså i Darfur-provinsen i Sudan, den bortglömda del av världen som vi av någon anledning inte engagerar oss särskilt mycket i trots att världens värsta humanitära katastrof (enligt FN) pågår där. Hur många kan ens peka ut Darfur på en karta till exempel?

Jag gillar Johanne Hildebrandt, framför allt att hon skriver om saker hon brinner för. Hon är kunnig, det märks, och att skriva om krig och konflikter i romanform är ett bra grepp för att få människor medvetna om vad som pågår i andra delar av världen.

Tyvärr tycker jag inte att Förbannade fred är lika bra som Älskade krig. Det är något som saknas, det blir aldrig riktigt spännande eller engagerande. Jag tycker det är mer spännande med Saras liv hemma i Sverige än det är att följa henne nere i Darfur, och så borde det inte vara. Boken är dessutom rätt så kort, bara 221 sidor, den hade gott kunnat vara hundra sidor till.

Jag tycker fortfarande att boken är bra, och enbart ämnet gör den värd att läsas. Jag ser fram emot bok tre, för jag anar att åtminstone en bok till kommer. Afghanistan nästa?

Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 221
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Kapten Michael Höglund sträckte sig efter nattens tredje kopp kaffe utan att ta blicken från datorskärmen.