102 minuter - Jim Dwyer och Kevin Flynn
Kl 08.46 den 11 september 2001 hade 14.000 människor anlänt till World Trade Center, redo att börja sin arbetsdag. Istället, under de följande 102 minuterna, skulle de alla bli en del av århundradets drama. 102 minuter baserar sig helt och hållet på hur människor som befann sig inuti tornen upplevde det. Här får vi ta del av de okända historier som berättar om vanliga människor som utför ovanliga dåd för att rädda sig själva och andra.
Kommentar:
102 minuter - Den sanna berättelsen om kampen för överlevnad inne i World Trade Center är en reportagebok skriven av New York Times-reportrarna Jim Dwyer och Kevin Flynn, som är baserad på 200 intervjuer med överlevande och vittnen samt tusentals telefon-, radio- och e-postmeddelanden.
Det är en välskriven och omskakande historia, och trots att man vet hur det kommer att sluta är det oerhört spännande hela tiden. Man får följa skeendet från olika perspektiv, vi möter både överlevande och de som inte klarade sig ut. De som heroiskt stannade kvar eller gick in för att försöka rädda människor, och de som rusade ut utan en tanke på någon annan än sig själva eller som trängde sig fram till fönster för att få luft och därmed knuffade ut andra. Det bestående intrycket är trots allt att det fanns en hel del hjältar där den dagen, och väldigt många hjältar bland "vanligt folk".
Över 14.000 personer befann sig i World Trade Center när det första flygplanet träffade det norra tornet. 14.000 är en svindlande siffra att föreställa sig, en hel småstad vistades dagligen i de båda tornen. 2 749 människor omkom.
Åtminstone 1500 människor överlevde själva flygplansattackerna, men dog på grund av omständigheterna. Det gavs inga tydliga order om evakuering av byggnaderna när det första flygplanet träffade norra tornet. Det var till och med så att många av de från södra tornet som begett sig ner till bottenvåningen vid den första träffen blev informerade om att de kunde gå tillbaka upp, det var ingen fara. Många återvände till sina arbetsplatser, bland annat en man som 15 minuter senare fick kasta sig under sitt skrivbord då en flygplansvinge trängde in i kontoret. (Han överlevde detta och lyckades även ta sig ut).
Dessutom fanns det inte nog många utrymningsvägar, vilket gjorde att det var svårt att ta sig ut. För att maximera kontorsytorna hade man dragit ner på antalet trappor och i norra tornet var de dessutom alla samlade på ett ställe mitt i byggnaden vilket till stor del innebar att om en trappa skadades så skadades alla. I norra tornet överlevde ingen som befann sig ovanför 91:a våningen. Om trapporna hade sett annorlunda ut hade många fler klarat sig.
En annan brist var kommunikationen. Det fanns ingen eller dålig samordning mellan larmcentraler, brandkår och polis. Inne i byggnaden fungerade inte heller deras radioapparater - men det fanns ny, fungerande utrusning som låg kvar i bilarna. Många räddningsarbetare hade överlevt om de bara fått de rätta instruktionerna. När order gavs om att utrymma norra tornet satt många brandmän och vilade i trapphusen på sin väg uppåt, och hade ingen aning om att det södra tornet rasat och att det var läge att skynda sig ut.
Det här är en bok som jag rekommenderar alla att läsa, och jag hoppas verkligen att ingen känner sig så mättad av 11 september-händelserna att ni avstår från denna just därför, för jag garanterar er att ni inte har upplevt 11 september på det här sättet tidigare. Det är dramatiskt, det är spännande, det är oerhört gripande; men det är hela tiden värdigt och är varken spekulativt eller snaskigt. En mycket, mycket läsvärd bok som jag kommer att bära med mig länge.
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 387 sidor + 16 sidor bildark
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Under 102 minuter på morgonen den 11 september 2001 slogs 14.000 människor för livet i World Trade Center.
Den måste jag skaffa - det låter som en bok precis i min smak :)