Den dagen min dotter blev galen - Michael Greenberg
Förlag: Albert Bonniers FörlagAntal sidor: 227
Utgivningsår: 2009
En sommarkväll rusar Michael Greenbergs dotter Sally ut i trafiken på Manhattan helt övertygad om att hon har kosmisk insikt och kan stoppa bilarna.
Det maniska anfallet drabbade henne plötsligt. Att hon med intensiv besatthet läst poesi sent på nätterna och lika energiskt skrivit egna dikter har Michael upplevt som ett vanligt tonårsbeteende. Men nu har hennes beteende förändrats från excentriskt till akut oberäkneligt och hon behöver professionell hjälp.
Plötsligt är hans dotter som en främling för honom. Så på bara några dagar förvandlas Michaels och Sallys liv till att innefatta kaos, oro, smärtsamma skuldkänslor och sluten psykiatrisk vård.
Kommentar:
"Den femte juli 1996 blev min dotter galen. Hon var femton år gammal och hennes sammanbrott blev en vändpunkt i livet för oss båda."
Det här är en varm och sorgsen berättelse om hur det kan vara när en anhörig drabbas av psykisk sjukdom. Även om det nog inte går att förstå förrän man är i den situationen så får man ändå en förståelse för hur det måste kännas som förälder när ens barn är den som drabbas. Andra sjukdomar och olyckor med fysiska tecken kan man lättare ta på och försöka läka, men hur beter man sig när det är barnets egen själ och personlighet som förändras?
Mina invändningar mot boken är att den är för kort, för tunn. Den skildrar egentligen bara en sommar i Sallys liv, när sjukdomen bröt ut och hur hon kom tillbaka till ett - ja något så när normalt - liv i alla fall. Jag hade gärna sett fler skildringar från hennes barndom, hur hon var som liten, hur hennes farbror (som också var mentalsjuk) hade det både innan och efteråt, det måste ha funnits många tecken som ingen tog på allvar? Jag hade också gärna läst mer om Sally som vuxen, hur hon egentligen mår och hur hennes liv gestaltat sig. På slutet får man två sidor med efterord som kort berättar om hennes liv, men jag hade som sagt gärna fått läsa om det mer utförligt.
Sammantaget kan jag ändå säga att jag tycker det är en läsvärd bok, och det måste ha varit en svår bok att skriva. Greenberg skriver rakt på sak, han lindar inte in saker eller förskönar, och framförallt inte sin egen roll i det hela. I ett försök att se världen genom Sallys ögon tar han vid ett tillgälle samma mediciner som hon gör. Inget att rekommendera förstås, men det säger något om vad han är villig att göra för att försöka förstå.