700 dagar i Bagdad - Laura Macdissi
Förlag: Ordfront Antal sidor: 283
Utgivningsår: 2009
- Vad fan gör vi det här för? säger Dave till sin kollega Laura. Det är en morgon i maj 2005 och de väntar på det amerikanska militärflyg som ska ta dem till Bagdad för FN-tjänstgöring.
700 dagar senare, när Laura Macdissi lämnar landet, har hon bevittnat det intensivaste våld hon någonsin varit med om - hon som själv vuxit upp i krigets Beirut. Men hon har också upplevt sitt livs kärlekshistoria.
Under sin vistelse bor Laura på hotell Al-Rashid, där hon lär känna irakiska politiker, jurister och kulturpersonligheter som ger henne sina egna versioner av situationen i Irak.
När hon åker ut på uppdrag är hon upprepade gånger farligt nära att själv drabbas av våldet som ständigt pågår runt henne. FN:s mödosamma medlingsuppgift försvåras av de interna konflikterna inom grupperna av shiiter, kurder och sunnimuslimer, liksom de ständigt skiftande maktstriderna
och allianserna.
Kommentar:
700 dagar i Bagdad är en skickligt skriven reportagebok. Här får man en annan bild av Irak än den som visas upp i media, och en klarare bild över hur de politiska svängningarna har gått. Om USA:s inblandning och påverkan. Om den där oljan som alla grupper vill åt. Om folkomröstning, val och regeringsbildning. Om Saddams avrättning. Det är mycket politiska fakta, och väldigt många namn att hålla reda på. Jag tyckte det var otroligt intressant att läsa om de olika minoritetsgrupperna i landet, många okända för mig.
Jag hade gärna sett mer personliga skildringar, och mer möten. De intressantaste bitarna i boken är dem när Laura lämnar den skyddade "Gröna zonen", passerar alla vägspärrar och möter människorna. Det hade gärna fått vara ännu mer sånt. Även om man inte lämnar Gröna zonen hur som helst så hade det varit intressant att få en större inblick i personerna som arbetade där inne, både de övriga FN-anställda och alla irakier. Värt att notera är också att inte ens de FN-anställda klarar av att samarbeta. Bagdad-kontoret var en smältdegel dit folk från hela världen rekryterats för att arbeta mot samma mål. De kom med sina olikheter, etniska tillhörighter, religioner, utbildning och traditioner, men förmågan att se på olikheter som en fördel fanns inte, vilket ibland ledde till ett vi-och-dom-tänkande.
Det här är både en skrämmande och viktig bok, en bok man lär sig något av. Den benar upp en del av den politiska röran som i alla fall jag haft svårt att få grepp om tidigare.
Läs även DN:s recension av 700 dagar i Bagdad.