Rom hösten 1937. De båda katalanska ungdomarna José María och Montse har tillsammans med några landsmän tagit sin tillflykt till Spanska akademin i Rom för att slippa undan det inbördeskrig som rasar i Spanien.

De är i skriande behov av pengar och bestämmer sig för att i smyg försöka sälja en dyrgrip ur akademins boksamlingar. De upptäcker att boken döljer en ännu större raritet: den mytomspunna Skaparens karta.

José María och Montse blir också varse att det är många som är på jakt efter kartan: Vatikanen, nazisterna med Himmler i spetsen liksom de allierade och plötsligt finner de sig indragana i ett storpolitiskt maktspel som det är svårt att hitta någon väg ut ur. Till deras undsättning kommer den italienske prinsen Junio Valerio Cima Vivarini. Men varför hjälper han dem och på vems uppdrag agerar han?

Kommentar:
"Jag har alltid undrat varför lyckan har denna märkliga effekt på människor. Det verkar som om vi vill leva snabbare när vi är lyckliga, fastän det borde vara tvärtom."

Det här är en vacker spionroman/kärlekshistoria. Jag märkte när jag läste att jag känner till väldigt lite om spanska inbördeskriget och Italien under andra världskriget, så det var även en nyttig historielektion. Det är en intressant historia, här finns både kärlek och krig, spionage, dubbelspionage, vem kan man egentligen lita på? Historien om Skapelsens karta, om än påhittad, och nazisternas jakt efter den och andra skatter är både spännande och fascinerande.

Visst får man lite Dan Brown vibbar, men det här är oändligt mycket bättre. Det går inte att jämföra de två författarna. Detta är en vackert berättad historia, och det går ett stråk av vemod genom hela berättelsen. Vackert, vemodigt och helt klart läsvärt!

Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2009
Första meningen: En oktoberdag 1952 läste jag i tidningen att prins Junio Valerio Cima Vivarini var död.