Mig äger ingen - Åsa Linderborg
En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.
Kommentar:
Nu har även jag läst Åsa Linderborgs barndomsskildring. Den har legat i hyllan en längre tid, men jag har dragit mig för att läsa den och trott att det skulle vara tung och jobbig läsning. Men så var det inte.
Det här är är en varm och kärleksfull berättelse, om en stolt pappa med ett stort hjärta. Åsas mamma lämnar familjen när Åsa är 4 år gammal, för att hon träffat en annan man. När Åsa senare frågar sin mamma varför hon inte fick följa med svarar mamman att hon tyckte så synd om pappan att hon gav honom det finaste hon hade.
Åsa varken dömer eller anklagar utan berättar sin historia, utan att vara sentimental eller grotta ner sig. Mycket känner jag igen mig i, i 70-talsbeskrivningarna och farmodern som påminner mig om min egen mormor. Boken träffar rakt i hjärtat. Jag kommer att bära den med mig länge. Omslaget tycker jag också är så vackert. Precis som boken. Läs den.
Fakta:
Förlag: Bokförlaget Atlas
Antal sidor: 294
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan.