Hypnotisören - Lars Kepler
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Kommentar:
Det har varit mycket snack om Hypnotisören, eller kanske främst om pseudonymen Lars Kepler, vem döljer sig där bakom? Vem det är har jag ingen aning om, och särskilt intressant är det egentligen inte heller tycker jag. Jag tror i alla fall att det är en man, och jag tror att han eventuellt skrivit böcker tidigare, men då inte inom den här genren. Hur som helst är pseudonymen ett smart pr-trick som lockar läsare och drar till sig uppmärksamhet.
Själva hypen och förhandssnacket har sina nackdelar, jag tror att man ser på boken på ett mer kritiskt sätt när den är så upphaussad. Om det var en "vanlig" debutant så hade man kanske tyckt om boken bättre, och tyckt att den är alldeles strålande? Det är inte en dålig bok, inte alls, den är riktigt bra och spännande, men inte är det den bästa deckare jag läst. Det är en ganska plottrig historia, eller historier - det är många historier, sidospår och karaktärer, alla inte riktigt relevanta tycker jag. Många av ledtrådarna är rätt enkla, det är för lätt att ligga steget före och veta vad som kommer att hända om några sidor. Det är också mycket våld, så det blir stundtals obehagligt att läsa.
Huvudpersonen - eller en av huvudpersonerna, det finns flera - Joona Linna verkar vara omtyckt av många som läst boken, men jag tycker inte att han var särskilt intressant. Man får i och för sig knappt lära känna honom, det kanske man får göra närmare i de kommande böckerna. Som jag alldeles säkert kommer att läsa, för jag gillade det här!
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 572
Första meningen: Som eld, precis som eld.
Jag har ungefär samma åsikt som du om boken: man förväntar sig mer när den blivit så uppmärksammad. Tyvärr tror jag att pseudonymen blir till en stor nackdel för boken.
Jag hade även problem med att få ihop när den skulle utspelas. Den detaljen störde mig boken igenom.
Men jag är övertygad om att detta kommer att bli en utmärkt film.