hyllan - Falling man - Don DeLillo

Falling man - Don DeLillo

Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2008

Keith Neudecker står på en gata i New York. Han är täckt av smuts, glassplitter och blod, med någon annans portfölj i handen. Det är den 11 september 2001 och tvillingtornen har precis rasat. Keith har lyckats ta sig ner och ut på gatan och chockad söker han upp sin exfru och sin son. Tillsammans med dem försöker han bearbeta tragedin som så starkt präglat 2000-talets USA. Kring dessa tre personer spinner DeLillo en tät väv av dramatiskt laddade episoder och betydelsemättade motiv.

Kommentar:
"Det var inte längre en gata, utan en värld, tid och rum var fallande aska och närmast natt."
Så lyder första meningen i boken, och den är så bra så man ryser. Det finns många liknande meningar som är riktigt, riktigt bra, det är bitivis ett vackert och poetiskt språk. Men jag har lite svårt för DeLillos berättarstil som är ganska ryckig och hoppig och gjorde det svårt för mig att riktigt fastna i historien. Men det är ingen tvekan om att han är en skicklig författare.

På sina håll är det gripande, man kommer riktigt nära och inpå 9/11. Den rädsla som folk kände, den tomhet och apati som huvudpersonerna upplever är väl skildrad och äkta. Starkast är skildringarna inifrån tornet, men det är bara en bråkdel av boken. Huvudpersonerna berör mig inte, de känns tomma och känslolösa, och det tycker jag är tråkigt.