Svart flicka, vit flicka - Joyce Carol Oates
Förlag: Albert Bonniers FörlagAntal sidor: 283
Utgivningsår: 2008
Genna Meade och Minette Swift är rumskamrater på Schuyler College. Genna är ättling till grundaren av detta prestigefyllda college och dotter till en radikal "hippieadvokat", känd för att ha försvarat revolutionära Vietnamdemonstranter. Hon har under hela sin uppväxt matats med liberala plattityder, avskyr privilegier och är stormförtjust över att få möta den djupt religiösa dottern till en svart pastor.
Men den välmenande vita flickans försök att komma den svarta flickan inpå livet är förgäves. Minette visar sig vara snarstucken och självupptagen. Snart blir hon föremål för försåtliga trakasserier som så småningom övergår i rasistiska hot. Men Gennas tillgivenhet gränsar till besatthet, hon söker hos Minette den värme och kärlek som saknas i hennes egen privilegierade överklassfamilj, och hon blir Minettes enda "vän" och vill till varje pris skydda henne. Så börjar Genna misstänka att allt inte är som det förefaller vad gäller Minettes utsatthet...
Kommentar:
Det är femton år sedan Minette Swift dog - dagen då hon fyllde nitton år, den 11 april 1975. Det var ingen naturlig död, och ingen stilla död. Varje dag sedan dess har jag tänkt på Minette och hennes ångest de där sista minuterna, för jag var den som kunnat rädda henne, och jag gjorde det inte. Och det vet ingen.
Det är något visst med böcker som utspelar sig i internatskole/flickskolemiljö, det blir nästan automatiskt ett plus i kanten på en sådan bok för mig. Det här är en mycket psykologiskt tät och välskriven bok, av en mycket skicklig författare. Jag är ganska novis vad gäller Joyce Carol Oates, så jag kan inte bedöma hur denna står sig jämfört med hennes andra verk. Den enda jag läst är Dödgrävarens dotter som var ruskigt bra.
Redan från början vet man att Minette kommer att dö, men man vet inte hur eller varför. Det är inte det som är det centrala när man läser, utan det som fängslar är de utmärkta personskildringarna av Genna och Minette, främst av allt av Genna och hennes familj, naturligt då det är Genna som är berättaren. Jag hade gärna sett att även Minettes bakgrund skildrats mer. Det är två fascinerade huvudpersoner, mästerligt tecknade av Oates.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, trots att jag inte tyckte om någon av huvudpersonerna, och det är ovanligt. Helt klart läsvärd!
Jag har inte heller läst mycket av Oates, ett par titlar bara, men den här låter lovande.