Förlag: Ordfront
Antal sidor: 324
Utgivningsår: 2009

Sonja Walter slår sin man. Ingen av dem som känner det välanpassade medelklassparet skulle tro det, men så är det. Staffan Walter har dragit sig tillbaka från allt. Han sitter mest tyst med sina historiska böcker och Sonja känner en växande desperation över denna stumhet, och till slut, när hon inte får någon respons, ger hon sig på honom. Mannen försvarar sig inte, men han känner sig förödmjukad och blir allt mer hatisk. Han drömmer om att Sonja ska dö. Livet skulle bli mycket enklare då. Sina fantasier skriver han ner i sin svarta bok, den som Sonja tror är ett manuskript till en historisk roman.

Så en dag inträffar något som allt för väl stämmer med Staffans fantasier. Staffan är chockad och förvirrad. Han får svårt att svara på de allt mer närgångna frågor som polisen ställer. Dessutom dyker en f.d. väninna till Sonja upp och erbjuder honom sin hjälp. Han förstår inte vad hon är ute efter. Och han vet inte heller att hon har skaffat en egen nyckel till villan. Att hon kan ta sig in när han inte är hemma och läsa det som inte är avsett för utomstående.

Kommentar:
Vilken positiv överraskning det här var! Det är en riktigt ruggig och ryslig historia med en sådan tät och obehaglig stämning över sig. Inte ryslig så att man blir rädd, utan mer ryslig för att det är sådana obehagliga personer i boken. Här är det kvinnor som är "onda". Sonja som slår sin man. Väninnan Rose-Marie som blir en stalker. Staffan som är så tafatt och ett offer. Eller är han egentligen det?

Historien är snyggt och smart berättad, med en dialog som känns naturlig, och en historia som är trovärdig i all sin ryslighet. Läs den!