Teena Maguire borde aldrig tagit den där genvägen hem efter 4 juli-festen. Inte efter midnatt. Inte genom parken. Inte så som hon var klädd: linne, avklippta jeans, högklackade sandaler – som om hon bad om det. Inte tillsammans med sin tolvåriga dotter Bethie. Inte medan pojkgängen i grannskapet var ute och härjade. 

Hon blir offer för en brutal gruppvåldtäkt, och nu kan hon bara beklaga att hon överlevde. Bethie, som blir vittne till övergreppet, lever i ständig skräck. Hon har identifierat pojkarna, de har ställts inför rätta, men med hjälp av en driven advokat har de släppts mot borgen. 

Det finns dock en man i närheten som brinner för rättvisa, en man som vet vad kärlek är.

Kommentar:
Det här är en kortroman av Joyce Carol Oates, på inte mer än 166 sidor. JCO arbetar verkligen efter "less is more" principen, för här finns inga onödiga utsvävningar i texten, utan det är rakt på och avskalat. Men trots det är det är språket och hela berättelsen mycket levande.

Det handlar alltså om en våldtäkt. Inte bara den fysiska sidan av våldtäkten utan allt det som kommer efteråt. Hur både Teena och Bethie mår och hur deras liv förändras. Hur omgivningen betraktar dem, "hon bad om det", låter den i den lilla staden. Rättegången som blir ett fiasko för åklagarsidan. Det är mörk och jobbig läsning, men samtidigt går det väldigt lätt att läsa boken. Det är en mycket stark bok som är väl värd att läsas. JCO är en mästerlig författare.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 166
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Sen hon hade blivit våldtagen av ett gäng killar, blivit sparkad och slagen och lämnad att dö på golvet i det ruffiga båthuset i Rocky Point Park.