Margaretha Sturesson var en välutbildad fyrabarnsmamma med mycket ork och energi när hon och hennes familj gick med i Kristet Center Syd, en ny och visionär församling i Höör. 14 år senare låg hon med rött vak på en psykiatrisk klinik. När allt var som värst hade hon bara en önskan, att få lämna allt och dö. Det krävdes ett och ett halvt års vård och upprepade självmordsförsök för att hon skulle förstå att sekten förvrängt hela hennes verklighetsuppfattning.

Det är hennes egen skakande berättelse om vad som gick snett när Guds rike skulle byggas i Skåne. En berättelse inifrån om maktmissbruk för heliga syften, om livsfarlig lojalitet, om att vara förövare och offer i samma person - och om att till slut lyckas ta sig ur ett medberoende.

Kommentar:
Det är en väldigt självutlämnande bok som Margaretha Sturesson har skrivit, och därför känns det nästan elakt att skriva att jag inte tyckte den var särskilt bra. Men tyvärr gillar jag inte det här.

Det är ganska osammanhängande skrivet, och dagboksanteckningar blandas med minnesbilder och journalanteckningar. Enda gången det går in på djupet och riktigt berör är skildringarna från hennes tid på psyket och hennes upprepade självmordsförsök. Men jag får aldrig riktigt någon förklaring till vad som var så lockande med sekten, hur hon kunde bli så fast, samtidigt som hennes man kunde dra sig ur. Jag hade önskat mer bakgrundsbild, mer ingående beskrivning av sekten och vad som var så karismatiskt med ledaren.

Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 304
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Det här är en utlämnande bok.