Till dess din vrede upphör - Åsa Larsson
Förlag: Albert Bonniers FörlagAntal sidor: 330
Utgivningsår: 2008
Luften och hans egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa.
Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut.
Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.
Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?
En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.
Kommentar:
Jag har aldrig läst något av Åsa Larsson tidigare, och inte heller sett filmen "Solstorm", men den här boken lät så spännande att jag köpte den. Och vilket lyckat köp! Jag sträckläste den på en halv dag, kunde inte lägga den ifrån mig. Den börjar otäckt spännande med ungdomarna som mördas då de dyker under isen, och fortsätter i ett högt tempo ända fram till den rafflande upplösningen.
Åsa Larssons språk är korthugget, men det lyckas ändå vara målande. Miljöbeskrivningarna är på pricken, och hennes korta och raka språk passar väl ihop med det karga och kalla landskap hon skildrar. Dvärgbjörkarna, blåbärsriset och istapparna blir till liv. Jag tycker också om det övernaturliga som blandar sig in i historien. Hela historien fångade mig och golvade mig, och jag har inte kunnat släppa taget om den än. Läs, läs, läs!