Freja, Idun, Saga - Sagan om Valhalla - Johanne Hildebrandt
Freja
Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För en mer förbjuden kärlek har aldrig funnits.
Idun
Historien fortsätter. Prästinnan Freja och hennes Tor, den enögde hövdingen Oden och den undersköna drottning Alfhild - och alla de andra hjältarna - möter oss igen.
Tor seglar till Alfheim. Han är och bekymrad. Svartsoten plågar både vaner och asar. Tor måste förmå Freja att hjälpa honom. Bara hon har kraft att driva bort farsoten.
Men Freja är förändrad. Hennes makt har växt sig så stark att hon ser sig själv som Gudinna. Freja vägrar att hjälpa honom.
Men när bud kommer från Vanaheim tvekar hon inte. Svartsoten hotar att utplåna människorna på ön. Freja måste rädda sitt folk. Men hennes högmod gör att Mångudinnan vänder Freja ryggen. Och Idun, Frejas dotter, lockas till att överge sin mor.
Utan Mångudinnan står Freja maktlös. I sin svåraste stund får hon hjälp från underjorden. Dödsgudinnan gör henne till sin och ger henne ett uppdrag: att finna Bringisgamen. Det smycke som kan ge Freja kraft att bekämpa den häxa som sänt svartsoten över asar och vaner. Freja vet inte var hon ska söka. Hon vet bara att utan Bringisgamen går både asar och vaner under.
Saga
Stormar och snöoväder rasar över världen. Solen försvinner, människorna hotas av missväxt och svält. Med alla medel försöker Freja rädda sitt folk, men en oförsonlig fiende nalkas. Snart står hon inför sitt livs svåraste val: Valhallas undergång eller att offra det dyrbaraste hon äger - Saga.
I Alfheim råder missämja. Ända sedan vanaheimsborna flydde dit undan svartsoten har trätan mellan vaner och alfheimsbor förgiftat livet.
Nu är det Saga, dotter till Idun och dotterdotter till Freja, som håller i domarstaven och när Vanaheim hemsöks av den stora kölden är det Saga som i Frejas efterföljd bär framtiden i sin famn.
Kommentar:
Freja, Idun och Saga är alla fristående delar i en trilogi, men dom hänger ihop så pass att man bör läsa dem i rätt ordning. Jag tycker de påminner en del om "Avalons dimmor" av Marion Zimmer Bradley. Johanne Hildebrandt är en av mina favoritförfattare, och jag tycker även om de reportage och krönikor hon skriver.
De här böckerna är riktiga bladvändare, de går fort och lätt att läsa och man kan inte lägga dem ifrån sig. Historierna som alla har det gemensamt att de har starka kvinnor i huvdrollerna är välskrivna och känns som trovärdiga skildringar av livet på bronsåldern. Eller så är de bara så fängslande att jag önskar att det var så här det var. Jag gillar tanken på våra gamla asagudar som verkliga människor av kött och blod. Det här är tre mycket bra böcker. Läs dem!
Fakta:
Förlag: Forum Förlag
Antal sidor: 384 (Freja), 410 (Idun), 384 (Saga)
Utgivningsår: 2002 (Freja), 2003 (Idun), 2004 (Saga)